En farbror på 28 år

Jag känner mig totalt mosad mentalt. Fysiskt ska vi inte ens prata om. Eftersom problemen med mitt hjärta eskalerat den senaste tiden har jag kondition som en 80-åring. Jag kan inte ens gå upp för trappan till vår lägenhet på första våningen utan att hjärtat försöker slå sig igenom bröstet. Vi har en farbror på 90 +, som bor tre trappor upp. Han klagar aldrig. Han är dessutom ute och springer varje dag, den jäveln, men aldrig nånsin lutar han sig mot knäna för att hämta andan. Skulle jag välja att springa ett varv runt kvarteret...ja, det vågar jag inte ens tänka på. Visst, jag gillar den gamle mannen - han är alltid så stilig, rakryggad och trevlig - men jag känner mig ännu sämre med honom springande i trapphuset. Det fungerar i och för sig som en morot också - att fixa hjärtat kommer förhoppningsvis göra mig frisk. Frisk, glad, pigg och jävligt fräsch! Sen har jag hört att det kommer vara tokhett med stora ärr Beach 2010.