Ibland får jag panik. Jag har ett sjukt hjärta. Helvete.
Man kommer liksom inte undan att hjärtat är en bra och viktig grej. Nåt som gärna får ticka på ostört tills man är 95 nånting. Men ack. Min goda hälsa, som jag trodde jag hade, verkar ha övergivit mig för länge sedan. Faktum är att den övergav mig redan nån gång i mammas mage - min missbildade aortaklaff är nåt jag föddes med. Sen har den blivit allt sämre, men utan att jag känt av det. Som en liten surpris till en nybliven tvåbarnsfar, fick jag diagnosen och hela mitt liv slirade till.
Jag har länge vetat att jag inte är något genetiskt praktexemplar. Vad sägs om extremt närsynt, astma, allergi och plattfot? Och nu, för att krydda lite extra - missbildad aortaklaff. Tack för det - mamma och pappa.
Jag sover dåligt. Så fort jag lägger huvudet på kudden börjar tortyren. Det är mörkt, tyst, mjukt och...det pulserar. Hjärtats vänstra kammare är förstorad. Pulsen är vansinnigt stark. Eftersom jag haft felet i många år så var den det redan innan diagnosen, men det var såklart inget jag tänkte på då. Nu kommer jag inte undan. När jag ska sova känns det som om min knäskål sitter på bröstkorgen och nån konstant testar mina reflexer med en sån där gummihammare. Det sprattlar i bröstet och det går pulsvågor ut i mina armar och ben. Det är ju bra att hjärtat fortfarande gör det som ett hjärta ska göra. Men om jag ändå fick slippa bultandet.
En annan sak som också håller mig vaken är tanken på att jag ska opereras. Ibland är det svårt att föreställa sig hur operationen kommer vara. Men ibland, precis innan jag somnar, får jag en drömlik vision som visar exakt hur det kommer bli. Hur jag ligger i operationssalen, nedsövd och orörlig men fortfarande medveten och ser alltihop - uppsprättad med en massa silvriga instrument nergrävda i mitt hjärta. Antar att jag borde kika mindre på Youtube. Trodde inte jag skulle hitta operationsfilmer där, men dom finns och dom är magiska!
Väntar fortfarande på operationsdatum. I slutet av januari tror dom. Allt känns väldigt abstrakt utan nåt att sikta mot. När jag väl får veta kommer väl det också kännas abstrakt. En sak är klar - det ska bli skönt att få det överstökat. All väntan tär.
Man kommer liksom inte undan att hjärtat är en bra och viktig grej. Nåt som gärna får ticka på ostört tills man är 95 nånting. Men ack. Min goda hälsa, som jag trodde jag hade, verkar ha övergivit mig för länge sedan. Faktum är att den övergav mig redan nån gång i mammas mage - min missbildade aortaklaff är nåt jag föddes med. Sen har den blivit allt sämre, men utan att jag känt av det. Som en liten surpris till en nybliven tvåbarnsfar, fick jag diagnosen och hela mitt liv slirade till.
Jag har länge vetat att jag inte är något genetiskt praktexemplar. Vad sägs om extremt närsynt, astma, allergi och plattfot? Och nu, för att krydda lite extra - missbildad aortaklaff. Tack för det - mamma och pappa.
Jag sover dåligt. Så fort jag lägger huvudet på kudden börjar tortyren. Det är mörkt, tyst, mjukt och...det pulserar. Hjärtats vänstra kammare är förstorad. Pulsen är vansinnigt stark. Eftersom jag haft felet i många år så var den det redan innan diagnosen, men det var såklart inget jag tänkte på då. Nu kommer jag inte undan. När jag ska sova känns det som om min knäskål sitter på bröstkorgen och nån konstant testar mina reflexer med en sån där gummihammare. Det sprattlar i bröstet och det går pulsvågor ut i mina armar och ben. Det är ju bra att hjärtat fortfarande gör det som ett hjärta ska göra. Men om jag ändå fick slippa bultandet.
En annan sak som också håller mig vaken är tanken på att jag ska opereras. Ibland är det svårt att föreställa sig hur operationen kommer vara. Men ibland, precis innan jag somnar, får jag en drömlik vision som visar exakt hur det kommer bli. Hur jag ligger i operationssalen, nedsövd och orörlig men fortfarande medveten och ser alltihop - uppsprättad med en massa silvriga instrument nergrävda i mitt hjärta. Antar att jag borde kika mindre på Youtube. Trodde inte jag skulle hitta operationsfilmer där, men dom finns och dom är magiska!
Väntar fortfarande på operationsdatum. I slutet av januari tror dom. Allt känns väldigt abstrakt utan nåt att sikta mot. När jag väl får veta kommer väl det också kännas abstrakt. En sak är klar - det ska bli skönt att få det överstökat. All väntan tär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar