Veckorna går snabbt men allt står på paus. Jobb, vänner och vardagliga saker passerar förbi i en annan dimension. Emellanåt går jag igenom till andra sidan och är närvarande för en stund. Men sen sugs jag tillbaka in i en drönartillvaro där det bara finns ett fokus... Operationen kommer, vare sig jag vill eller inte. Den är definitiv. Nu gäller det bara att hänga med mentalt och mota ut ångesten ur dörren.
Nybyggare
12 år sedan
antar att väntan är det värsta, så kriga vidare. om du känner efter riktigt noga kommer du märka att jag - och säkert alla andra också - håller dig hårt i handen och viskar att det kommer att bli bra.
SvaraRadera