Drogad - Del 1

Med risk för att förlora all min street cred, bör jag väl inledningsvis erkänna att jag aldrig knarkat. I ett personlighetstest i nån populärkulturell tidning skulle jag med all säkerhet bli "Duktiga David", "Tråkiga Torsten" eller "Lugna Lars". Jag har inte ens snusat...för mini-catch räknas väl inte? Antar att jag inte riktigt haft lust, eftersom jag ändå haft chansen att prova. O e r h ö r t väluppfostrad. Men visst, jag har haft lite komplex över detta på äldre dagar. Efter min operation bjöds det dock på både ett och annat. Det blev officiellt första gången jag fick nåt tyngre än alkohol i mig - min knarkpremiär, helt enkelt.

11 stycken slangar - räknade dom i efterhand. 11 stycken som antingen drev nåt in eller ut ur mig. Hur jag än rörde mig spände det i ett ben eller arm. Jag satt fast. Men nån smärta kände jag inte. Mådde bra. Kände mig glad. Förvirrad men väldigt glad.

Jag sov mycket. Drömde en del konstiga drömmar som jag vaknade med ett ryck ur och hann knappt reflektera över hur sjukt flummigt allt var, innan jag djupdök igen. En dröm har etsat sig fast. I den drömmen var jag delad på mitten - från toppen av mitt huvud till mitt skrev. Mina två halvor hoppade okontrollerat omkring på sina ben. Den ena höll en skopa med smält tenn och den andra höll en tennfigursform. Jag försökte på nåt sätt få mina delar att sansa sig och bli en hel Anders, så att det skulle kunna gjutas en tennfigur. Men det var omöjligt och det for glödgat, flytande tenn överallt. Drömmen var väldigt grafisk i sin natur - mina inälvor ramlade hela tiden ur min delade kropp (skitstörigt att halka på sina egna tarmar).

Mitt vakna tillstånd var till en början inget bättre. Mina armar ändrade längd ganska ofta. Kunde länge titta på händerna och se dom som jag aldrig sett dom förut. Mina ord fick ljudeffekter när jag pratade - ofta nåt sorts eko. Lukterna som passerade min hjärna förvrängdes. Fick en kopp kaffe och drack med darrande händer. Det luktade sköljmedel och smakade vatten med kaviar. Jag var glad ändå.

Det tog flera timmar innan jag övervunnit stelheten i nacken och kunde titta ner över mitt bröst - slangar, sårytor och blodiga bandage. Det började som svag oro och virvlade sen snabbt upp inom mig. Panik. Jag jämrade mig och hörde hur tickandet i mitt bröst stegrade. Hela jag pulserade. Men plötsligt var det som om nån drog i nödbromsen och på bara några sekunder...var jag glad. Igen.